kvinna rann ut åt fanders, återfanns på olander's
solen skiner genom ett grumligt fönster
grumligt äro mitt inre och jag är inte längre en nattens dam
jag har åter sjunkit in och blivit rädslan förkroppsligad
på kvällen blir jag skraj för livet och döden
det skulle vara skönt
att kliva ut ur sin kropp
man blir ju så less på sig själv
gå runt och vara med sig själv hela livet
vad är det för stil
därinne är man jämt
ett minijag i en köttbit
i en kapsel som bara är en enda stor risk
undrar hur många kroppsdelar man kan byta ut
innan man försvinner
var är jag i min ohederliga kropp?
längst längst opp
