rumpan bar

Hej rumpan. Hur mår du egentligen, nu för tiden? Det är så sällan du hör av dig. Jag märker ju att du finns där, tro mig, jag märker. Men, vem är du? Växer du, krymper du? Får du i dig nog? Sitter jag för mycket? Ska jag smörja dig med mjukgörande eller skrubba dig med sandig tvål? Det är så mycket man inte får veta längre. Du är ingen barnrumpa. Är du bar för mycket? Är småbyxorna bekväma? Ja men du måste ju säga någonting. Eller bara va, det är nog bäst

 

jag rider på krusigt moln och läser romaner om Bure socken. Nu har det gått ett år sen ett år sen och det tror jag är alldeles riktigt och rätt. Annat vore omtumlande och kanske aningen upplyftande, kanske inte alldeles underbart. Jag hoppas att vi nästa år gör världen vackrare både på insidan och utsidan. Från alla vinklar och alla hörn. Jag hoppas att vi får känna oss nöjda efter det stora valet och att människor blir klokare både på insidan och utsidan och från alla vinklar och hörn. Må världen krya på sig